Skalbaggarna har utvecklat många skiftande strategier när det gäller att föda sina larver. De arter som lever på blad och växtdelar kan födas upp enligt vad som beskrivits för fjärilarna ovan. Svårare är det däremot för arter som lever som rovdjur, t ex jordlöpare. Deras larver måste hållas separata och matas med färsk föda. Det går att mata med småbitar av daggmask men det är viktigt att ta bort gamla ej uppätna matrester. Att hålla en lagom och lätt fuktighet är svårt men avgörande för om man ska lyckas med dessa larver.
Det går att kläcka skalbaggar ur en uppsjö av olika material. Vad som krävs är en tät behållare som förses med ett utgångshål i vilket man placerar ett provrör. När skalbaggen kläcks kommer den att söka sig mot ljuset i hålet och hamna i provröret. I behållaren placerar du materialet som innehåller larver eller puppor. Det kan vara t ex ved, kottar, frukter, svamp, dynga, kompost, kadaver, mylla mm.
Larver som utvecklas i ved
Långhorningar, praktbaggar, barkborrar, trägnagare m fl vars larver utvecklas i ved och vedsvampar är ofta lätta att kläcka och i vissa fall också odla. Ved, tickor placeras i vaxade pappburkar, för mindre mängder kan urdiskade mjölkförpackningar duga. Kläcklådor kan byggas av masonit eller playwood – små miniväxthus är också lämpliga. Ett annat bra sätt är att använda gjutrör för betong som limmas på en träplatta. Svårigheten brukar vara att hålla lagom fukt. Som en regel kan man säga att insekterna tål torka bättre än för mycket fukt som leder till mögelbildning. Om helt mörklagda kläckburkar används bör man sätta ett glasrör i sidan för att i möjligaste mån locka ut de nykläckta djuren. Alternativet är att plocka igenom materialet och granska substratet för att finna de nykläckta djuren. På detta sätt kan material som tas in under perioden januari tom augusti direkt läggas i kläckburkar. Ofta samlar man dock kläckmaterial under sensommar-höst. Detta måste förvaras utomhus för att inducera vinterdiapaus och kan tas in direkt efter nyår. På så sätt kan kläckta djur uppenbara sig redan i februari och ge en försmak av den kommande sommaren. Eftersom många veddjur har flerårig larvutveckling får man vara beredd att upprepa in- och utflyttning av veden under flera års tid. Kom också ihåg att vissa grupper av veddjur är aggressiva mot varandra – särskilt underfamiljen Laminae av långhorningarna. Om flera exemplar kläcks samtidigt och trängs i kläckröret är risken stor att de omedelbart biter antenner och ben av varandra.
För dagbok över händelserna
För noggrann dagbok över dina kläckningar. Uppgifter om lokal, datum, vintervila, trädslag, dimensioner, habitat, kläckningsdatum. Så mycket som möjligt av denna information bör tillföras fyndortsetiketten. För arter vars biologi och tidiga utvecklingsstadier inte är kända ska man ta tillvara larver och puppor för konservering. Kläckningar medför alltid överraskningar och kläcker man parasitsteklar och rovinsekter – tag tillvara och notera värddjur.
Larver och puppor
Larver och puppor som påträffas kan tas hem och kläckas i pappcylindrar. Cylinderns längd och diameter anpassas efter insektens storlek på så sätt att djuret utan svårighet kan stoppas in i cylindern. Pappcylindern stoppas i ett provrör och i ändan stoppas en pappropp. En viss fukt krävs kontinuerligt. En del larver kan läggas i fuktat kökspapper direkt och förvaras i plåtaskar o dyl. Uppfödning av enskilda larver lär man sig snart och ger en mycket precis koppling mellan larv och fullbildad insekt.
Vedlevande insekter
Odling av vedlevande insekter låter sig göras för en del arter. Med rätt substrat och tillgång till hanar och honor brukar det gå bra. Svårigheter uppstår tex. om larverna kräver levande ved för sin utveckling.
Efter kläckningen
Nykläckta individer kan för vissa arter behöva hållas vid liv några dagar tills de färgats ut och fått sitt kitinskelett härdat. De kan förses med friska kvistar att äta av under denna tid. Detta ger också möjligheter att studera djurens beteende under näringsgnag, parbildnining och äggläggning.
Tips på läsning är Bengt Ehnströms och Rune Axelssons bok Insektsgnag i bark och ved. Boken innehåller en mängd information om vedlevande insekter och hur man kläcker dem.
