Många insekter tex många skalbaggar, steklar och fjärilar är så karaktäristiska att de går bra att bestämma i fält, eller från ett foto hemma vid datorn, men det är inte alltid möjligt. En av anledningarna till att man dödar och samlar in insekter är ju att man behöver titta närmare på dem för att se de små detaljer som avslöjar dess tillhörighet. Att försöka sig på detta när insekten springer omkring i en burk är omöjligt och foton är oftast inte tillräckligt detaljerade. Meningen med detta stycke är inte att ge någon fullständig förberedelse för att bestämma de olika insekterna. Visserligen behöver man kunskaper om en massa termer på olika delar av insekten för att veta var man skall titta efter, men numera finns det böcker där teckningar på dessa karaktärer dyker upp vid texten när man behöver kunskapen. Min erfarenhet är att inlärningen blir mycket mera effektiv då.
Insektsintresset är en billig hobby men förr eller senare behöver man en egen bra stereolupp på stativ och då blir det genast dyrbarare om man vill komma vidare. Ett alternativ är att bilda eller gå med i någon insektsförening som kan gå ihop om utrustning eller kan få vara i skolans eller universitetets lokaler.
Förhoppningsvis har du nu ett antal insekter prydligt uppnålade för att de skall kunna hanteras utan att de går sönder och för att de skall kunna fästas stilla under en stereolupp för noggrant studium. Är du fortfarande osäker på vilken ordning som insekten tillhör bör du återvända till att läsa om de olika insektsordningarna eller använda dig av någon översiktlig bestämningsbok. Den bok som jag rekommenderar för detta och där du också kan fortsätta till att bestämma alla svenska insektsfamiljer och många släkten är Insekter – en fälthandbok. Bestämningstabellerna utgår ofta ifrån vingarna ribbnät vilka ofta går bra att se, men det skapar problem hos fjärilarna där vingfjällen täcker vingarna. Hos fjärilarna är det därför bra att öva sig på typkännedom och lära sig de olika familjerna direkt på det allmänna utseendet.
Bestämningsnycklar
En bestämningstabell är uppbyggd så att man alltid får välja på två olika alternativ av karaktärer som utgör minsta gemensam nämnare för alla insekter som kan komma ifråga. Så fortsätter det ändå tills det bara återstår en enda möjlig art. Redan nu finns det datorprogram där man skall ange flera olika karaktärer på insekten för att sedan låta datorn hitta rätt art, men då missar man den lärorika vandringen i bestämningstabellen när man förstår vilka karaktärer det kan finnas på de insektsgrupper som man väljer bort. För varje gång man använder sin bestämningstabell blir det mera uppenbart vilken slags insekt man har att göra med och man kan börja längre fram i tabellen med en gång. Snart blir det lika självklart att se skillnad på parasitflugor och blomsterflugor som mellan en älg och en gris.
Ibland blir det extra knepig då det bara går att se skillnad på arter genom att jämföra deras könsdelar eller ibland t o m genom att jämföra den kemiska sammansättningen på de flyktiga ämnen som de lockar till sig sexualpartners med (feromoner). Könsdelar går bra att få fram genom s k genitaliepreparering, men om man inte hinner bestämma insekten innan den torkar är det viktigt att preparera fram dessa i samband med monteringen då insekten är färsk så att de är lätt tillgängliga senare. Men vid det laget är du redan expert och tillhör en av de numera få människorna som numera sitter inne med viktig kunskap om vår biologiska mångfald.
Klicka på den här länken för att komma till Royal Entomological Societys hemsida där man kan ladda hem ett relativt stort antal av deras ”Handbooks for identification of British insects”
Genitalpreparering
Vissa och tom många insekter är mycket svåra att bestämma även med erfarenhet, en nyckel och en bra lupp. Ett vanligt exempel är småfjärilar. En mycket säker metod är då genitalpreparering. Könsdelarna hos insekter är (så vitt jag vet) artunika. Detta kan man föreställa sig har en funktion i att olika arter inte lätt kan blanda sig. Genitalpreparat kan man framställa på många olika sätt. ett problem är att man behöver spara preparatet så att det går att relatera till insektsexemplaret i fråga. Antingen i en behållare eller på nål tillsammans med exemplaret eller separat med ett referensnummer som man också märker exemplaret med. Följande metod i korthet är ett exempel för småfjärilar på hur prepareringen kan gå till.
Preparat på objektglas av standardstorlek, l x3 tum, är enkla att hantera. Först numrerar man preparatglaset med ett referensnummer som också ska finnas på nålen, och som sedan skall följa exemplaret för att undvika förväxlingar. Sedan tar man försiktigt loss fjärilens bakkropp. Man kan bryta den uppåt i ett litet rör. Om andra delar av kroppen lossnar frå man limma fast dem igen med insektslim. Bakkroppen läggs i ett provrör med omkring 10-procentig kaliumhydroxidlösning ett eller två dygn för att lösa upp vävnaderna. Man kan också koka vätskan men detta är vanskligt eftersom lösningen kan koka upp explosionsartat och innehållet kan sprätta iväg. Använd skyddsglasögon! Efter detta läggs bakkroppen i vatten för att tvätta preparatet. Lägg sedan preparatet i en droppe vatten på ett objektsglas. Där petas genitalierna ut, metoden kan skilja mellan hanar och honor, och man tillsätter sedan 96 procentig alkohol eller T-sprit för att härda genitalierna under ca en kvart. Om man lägger på ett täckglas håll genitalierna bättre på plats under härdningen. Efter vattnar man ur preparatet helt i absolut alkohol eller T -sprit, och sist till nejlikolja, där det kan ligga tills man har tid att slutföra prepareringen. För att preparatet ska bevaras måste det bäddas in i sk kanadabalsam med ett täckglas över.
Läs mer om genitalpreparering:
Svensson, I. 2006. Nordens vecklare, Entomologiska Sällskapet i Lund, ISBN 91-631-3490-X
Vinginterferensmönster
Ett nytt sätt att artbestämma insekter, eller i alla fall ett komplement till artbestämning, har under den senaste tiden kommit fram i och med s.k. Wing Interference 
Patterns, WIP (ving-interferensmönster). Det har visat sig att i visst ljus och mot en mörk bakgrund så framträder artunika mönster på insekters vingar. Det behövs ingen avancerad utrustning för detta, men eftersom metoden är så ny finns det inte så många artlistor/nycklar utifrån gjorda WIP. Det får nog också ses som ett komplement eftersom det verkar svårt att göra nycklar som enbart utgår ifrån WIP. Däremot så kan WIP vara ett ovärderligt hjälpmedel när man kommit så långt i en nyckel att man ska skilja några närstående arter åt. Eller som kontroll av artbestämning. Läs mer om WIP i den banbrytande artikeln publicerad i PNAS 2010 av en forskargrupp där flera svenska forskare från Lund ingår. http://www.pnas.org/content/early/2010/12/27/1017393108.full.pdf.