Gaddsteklar (Aculeata)

Aculeata är en systematisk undergrupp, sk infraordning, till underordningen Midjesteklar som även innefattar parasitsteklarna.

Gaddsteklarna kännetecknas framför allt av att honans äggläggningsrör ombildats, förbundits med en giftkörtel och blivit en gadd. Denna används för försvar och för att döda eller bedöva byten. Äggen läggs från den ombildade äggläggarens bas.

Aculeata omfattar i Sverige 22 familjer med ungefär 800 arter. De hör till de mest välbekanta steklarna (myror, getingar, bin inklusive humlor, rovsteklar och vägsteklar).

Vad gäller yngelvård finns här exempel på den högre delen av skalan, från parasitoider och sådana som gör bon och lägger upp matförråd till avkomman till rent sociala insekter med stora samhällen och strikt arbetsdelning. Äggläggningsröret är ombildat till gadd; nästan alla kan stickas (utom givetvis hanarna!) och det är också särskilt vanligt med varningsfärger (svart/gult, svart/rött). Myrorna är (förutom sin socialitet) kända för sin oerhörda individrikedom och utgör i många naturtyper en mycket stor andel av biomassan. Bina i sin tur är förstås en av människans äldsta husdjur, men de flesta är förstås vilda arter som står för en väsentlig del av pollineringen av både vilda och odlade växter. De har därför stor ekonomisk betydelse.

Många samlar gaddsteklar, åtminstone de större sorterna. Detta gör att det är lätt att finna en gemenskap och få tips, och det finns en ganska god kunskapsbas om artbestämning och svensk utbredning att luta sig mot när man gör nya rön. För många arter är levnadssättet såpass välkänt att det är lätt att dra naturvårdsmässiga slutsatser av en gaddstekelinventering.

Ett urval av överfamiljerna och de viktigaste familjerna. Följ länkarna för att komma till resp. överfamilj.

  • Apoidea (Bin)
    • Långtungebin (Apidae). Till exempel sociala bin som honungsbin och humlor, men även många solitära arter.
    • Korttungebin (Colletidae)
    • Grävbin (Andrenidae)
    • Vägbin (Halictidae)
    • Sommarbin (Melittidae)
    • Buksamlarbin (Megachilidae)
  • Vespoidea (Getingar, myror mfl)
    • Planksteklar (Sapygidae)
    • Vägsteklar (Pompilidae)
    • Spindelsteklar (Mutillidae)
    • Myrsteklar (Tiphiidae)
    • Dolksteklar (Scoliidae)
    • Getingar (Vespidae). Inkluderar både sociala och solitära getingar.
    • Myror (Formicidae). Samhällsbildande steklar, som under större delen av sina liv saknar vingar.
  • Chrysidoidea (Solitära steklar, som lever som yttre parasiter på larver av andra gaddsteklar).
    • Vedstritsteklar (Embolemidae)
    • Stritsäcksteklar (Dryinidae)
    • Dvärggaddsteklar (Bethylidae)
    • Guldsteklar (Chrysididae)
  • Sphecoidea (Rovsteklar) Räknas ibland in i överfamiljen Apoidea.
    • Kackerlackesteklar (Ampulicidae). Lever på kackerlackor.
    • Grävsteklar (Sphecidae). Solitära steklar där honorna jagar spindlar eller insekter som förlamas och tjänar till föda åt larverna. De fullbildade djuren lever av blomnektar.
    • Crabronidae

Bidragande författare: Thomas Harry
Faktagranskning: Thomas Harry
Litteraturlista:
Specialistkontakt:

Denna webbplats, precis som många andra webbplatser, använder kakor (cookies). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används även för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag accepterar”.  Klicka för att läsa mer om SEF:s behandling av personuppgifter.