Näbbsländorna känns lätt igen på att huvudet är förlängt nedåt och har små bitande mundelar. Vingarna är långa och smala eller förkrympta.
Det finns två familjer näbbsländor, hos skorpionsländor (även kallade klosländor) är hannens bakkroppspets uppsvälld med utskott till en parningstång som ofta hålls uppåtböjd och påminner något om bakkroppen hos en skorpion. Dessa håller till i fuktiga och skuggiga ställen, gärna i vegetation i skogsbryn nära vattendrag, men larverna lever på marken.
Den andra svenska familjen är snösländorna. De är vinteraktiva och livnär sig både som larver och vuxna på mossa. Särskilt vid mildväder kan man se de i de närmaste vinglösa insekterna hoppa omkring på snön i stort antal.
Ca 500 arter är kända varav fem i Sverige
Litteratur
Greve, L. (1983). Norske skorpionfluer – Ordenen Mecoptera. Norske Insekttabeller. 3.