Medelstora vanligen rätt kraftigt byggda insekter med bakbenen förlängda till hoppben. De är mera kända som syrsor, vårtbitare och gräshoppor. Hopprätvingarna har oftast vingar men de kan vara förkrympta eller saknas. Framvingarna är smala och kraftiga medan bakvingarna är breda och hinnartade.
Vårtbitare är ofta gröna, men kan vara bruna också och kallas då ofta felaktigt för gräshoppor. Man skiljer på grupperna genom att vårtbitare alltid har långa smala antenner medan gräshopporna har korta antenner.
Hopprätvingarna kommunicerar med ljud. Ljudet som görs för att locka till sig honor kallas stridulering och frambringas genom att täckvinge gnids (striduleras) mot täckvinge eller lår mot täckvinge. Ljudet uppfattas av hörselorgan som sitter på framskenbenen hos dem som spelar med vingarna och på främre delen av bakkroppen hos gräshopporna. Men det är oftast inte syrsor man hör eftersom de är sällsynta utomhus i Sverige, utan vårtbitare och gräshoppor. Hussyrsan kan man träffa på inomhus i varma utrymmen eller under sällsynt varma somrar utomhus. Mullvardssyrsan kan man bara höra i sydöstra Sverige. Syrsorna har också kraftiga bakben med hoppar inte så ofta. De har utskott i bakändan och honor har ett långt äggläggningsrör precis som gräshoppor och vårtbitare.
Ca 20 000 arter är kända varav 38 i Sverige.
Förteckning över alla familjer och arter hopprätvingar i Sverige.
Litteratur
Strid, T. 2010. Gräshoppor i Sverige – en fälthandbok. Entomologiska föreningen i Stockholm.
Aurivillius, C. (1918, 2 ed.). Orthoptera, Rätvingar. Svensk Insektsfauna. 2.
Bellman, H. (2006). Der Kosmos Heuschrecken fürer.
Bellman, H. (1988). A Field Guide to the Grasshoppers and Crickets of Britain and Northern Europe.
Chopar, L. (1951). Orthoptéroïdes. Faune de France. 56.
Coray, A. & Thorens, P. (2001). Orthoptera. Fauna Helvetica. 5.
Harz, K. (1960). Geradflüger oder Orthopteren (Blattodea, Mantodea, Saltatoria, Dermaptera). Die Tierwelt Deutschlands. 46.
Hincks, W. D. (1949, 1 ed.). Order Orthoptera. Handbooks for the identification of the British Insects 1:5. Dermaptera and Orthoptera. ss:7-18.
Holst, K.T. (1986). The Saltatoria (Bush-crickets, crickets and grasshoppers) of Northen Europe. Fauna entomologica Scandinavica. 16.
Kindvall, O. & Denuel, A. (1987, 3 ed.). Sveriges Vårtbitare och Gräshoppor (Orthopter). Fältbiologerna.
Landin, B.O. (1967). Ordning Orthoptera. Fältfauna. Insekter 1:144-156.
Marshall, J. & Haes, E.C.M. (1990). Grasshoppers and allied insects of Great Britain and Ireland.
Nielsen, O.F. (2000). De Danske Graeshopper. Danmarks dyreliv. 9.
Ottesen, P. (1992). Norges gresshopper. Norske Insekttabeller. 13.
Kleukers, R., Nieukerken, E. van., Baudewijn, O., Willemse, L., and Wingerden, van W. (2004). De krekels en sprinkhanen van Nederland. Nederlandse Fauna. 1.