Halvvingar eller Hemiptera delas in i växtlöss, stritar och skinnbaggar. Växtlöss och stritar är med några få undantag små insekter, sällan över 6 mm. De har sugsnabel och stickande-sugande mundelar som de suger vätska med från växter. De liknar skinnbaggarna genom att ha stickande mundelar och de har ibland läderartade täckvingar. Men sugsnabelns placering skiljer dem åt samt framför allt att det främre vingparet är enhetliga och inte överlappar i bakändan. Vingarna hålls också nästan alltid taklagda över kroppen, inte platt som hos skinnbaggarna.
Det är hos de hoppande stritarna som vi finner de läderartade täckvingarna. Annars är det vanligt att framvingarna är tunna. Bladlöss, bladloppor och mjöllöss är sådana och de är alla skadedjur på odlade växter utom- och inomhus. Mjöllössen har vitpudrade vingar och är lite fjärilslika, dock mycket små. Bladlössen är ofta utan vingar i de generationer som inte flyttar sig men i början och slutet på säsongen behövs vingar på väg från och till övervintringsplatserna.
Ett exempel på en mycket märklig insektsfamilj är sköldlössen. Honorna hos dessa har de flesta organ reducerade och under ett sköldliknande vaxöverdrag på värdväxten hittar man bara en kropp och en sugsnabel. Ibland kan man se hannar också som bara har ett par vingar, vilket annars är typiskt för myggor och flugor som tillhör tvåvingarna.
Hannarna hos cikadorna har ett ljudorgan (tymbal) med vilken de kan framkalla mycket gälla ljud. Mindre känt är att vi även i Sverige har en cikada. Bergscikadan Cicadetta montana är den största striten och förekommer sällsynt i södra Sverige.
Cirka 46000 arter är kända varav 1130 i Sverige.
Lista på Sveriges växtlöss och stritfamiljer
Litteratur
Auchenorhyncha
Ossiannilsson, F. (1978). The Auchenorhyncha (Homoptera) of Fennoscandia and Denmark. part 1: Introduction, infraorder Fulgoromorpha. Fauna entomologica Scandinavica. 7.1.
Ossiannilsson, F. (1982). The Auchenorhyncha (Homoptera) of Fennoscandia and Denmark. part 2: The Families Cicadidae, Cercopidae, Membracidae, and Cicadellidae (exl. Deltocephalinae). Fauna entomologica Scandinavica. 7.2.
Ossiannilsson, F. (1983). The Auchenorhyncha (Homoptera) of Fennoscandia and Denmark. part 3: The Family Cicadellidae: Deltocephalinae, Catalogue, Literature and Index. Fauna entomologica Scandinavica. 7.3.
Sternorrhyncha
Heie, O.E. (2004). Bladlus 1 . Danmarks Fauna. 87.
Heie, O.E. (2004). Bladlus 2. Danmarks Fauna. 88.
Ossiannilsson, F. (1992). The Psylloidea (Homoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna entomologica Scandinavica. 26.
Skinnbaggar (Heteroptera)
Skinnbaggarna intar de mest skiftande biotoper. De finns de som lever i vatten, som vattenskorpionerna (Nepidae), buksimmarna (Corixidae) och ryggsimmarna (Notonectidae), en del finns på vattenytan, som skräddarna (Gerridae) och vattenmätare (Hydrometridae) men merparten lever uppe på land. I Sverige har vi cirka 610 arter. Den största gruppen är ängsskinnbaggarna (Miridae) med 235 arter följt av fröskinnbaggarna (Lygaeidae) med 84 arter. Skinnbaggarna har stickande/sugande mundelar, vilka användes för att suga växtsaft, eller suga ur de mjuka delarna ur bytesdjur. En del som t ex vägglusen suger blod från människan.
Många arter t ex näbbskinnbaggar (Anthocoridae) och bärfisar (Pentatomidae) har stinkkörtlar på undersidan av det tredje mellankroppssegmentet. Sektretet, som kan sprutas ut då fara uppstår och är giftigt och består av olika aldehyder med skiftande lukt. Benämningar som stinkflyn och bärfisar syftar på denna egenskap.
Det latinska namnet Heteroptera (olikvingar) beskriver framvingarnas utseende. Den inre, större delen är ofta ogenomskinlig starkt färgad och den bakre är mer eller mindre genomskinlig och är baktill överlappande och kallas membran.
Skinnbaggarna har en hemimetabol (ofullständig) utveckling. Detta innebär att djuret redan efter äggkläckningen är likt det fullbildade djuret bortsett från att vingarna saknas. Efter äggkläckningen följer ett antal oftast 5 larv- eller nymfstadier.
Många arter är knutna till en speciell värdväxt eller värddjur, andra är inte så nogräknade i sina näringskrav. Vid artbestämning är det av stort värde att känna till värdväxt och biotop.
Förteckning över svenska skinnbaggefamiljer
Litteratur
Coulianus, C.C. (2012). Bärfisar i Sverige – en fälthandbok. . Entomoligiska föreningen i Stockholm.
Derjanschi, V., & Péricart, J. (2005). Hémiptères Pentatomoidea. 1. Faune de France. 90.
Gaun, S. (1974). Blomstertæger. Danmarks Fauna. 81.
Gjerde, H. & Hågvar, S. (1985). Vannteger unntatt buksvømmere (Corixidae). Norske Insekttabeller. 8.
Gyllensvärd, N. (1964). A key to Swedish Aradidae (Hem. Het.) with figures of the male genitalia. Opuscula entomologica. 29:1-2.
Hågvar, S. (1984). Norske breiteger. Overfam. Pentatomoidea. Norske Insekttabeller. 5.
Macan, T.T. (1965, 2 ed.). A revised key to the british water bugs (Hemiptera-Heteroptera). Freshwater Biological Association, Scientific Publication. 16.
Savage, A.A. (1989). Adults of the British Aquatic Hemiptera Heteroptera: a Key with Ecological Notes. Freshwater Biological Association, Scientific Publication. 50.
Bidragande författare: Ruth Hobro (skinnbaggar)
Faktagranskning: Ruth Hobro (skinnbaggar)
Litteraturlista: kompilat från internet (Thomas Persson Vinnersten)
Specialistkontakt: