Plecoptera kan översättas med – Med hårda vingar. Bäcksländor har funnits i ca 280 miljoner år. I Sverige har 37 arter, fördelade på 18 släkten och 7 familjer påträffats.
Kroppslängder för larver varierar mellan 4 och 31 mm, flertalet arter blir ca 10 mm. De vingade sländorna är i regel något kortare än larverna.
Larverna är långsmala, med långa tunna antenner och ändspröt. Några arter har ljusa korvliknande gälar under ”armhålorna”, eller under hakan. Flera arter är murrigt bruna eller mörkgrå, andra är gula, gulgröna, eller ljust och mörkt spräckliga. Larverna kan inte simma, de rör sig krypande, klängande eller slingrande, men kan förflytta sig snabbt korta sträckor.
Sländorna ser ut som bevingade larver, med samma kroppsfärger. Vingarna är oftast ljusare är kroppen, rökgrå eller ljusbruna, i vila hålls de platt bakåtriktade över ryggen. Vissa arter har förkrympta vingar. Ändspröten är oftast kortare än på larven, för flera arter så korta att de enbart består av ett enda segment.
Larven kryper upp ur vattnet när det är dags att utvecklas till slända, förvandlingen tar ca en kvart. Den tidigaste vårarten kan då hittas i stora mängder ovanpå isen. Parning sker på marken. Vid äggläggning kryper honan ut över vattenytan, eller flyger kortare sträckor uppströms. Äggen sprids när de hamnar i vattnet. Varje ägg är försett med ett klibbigt gelehölje, vissa arters ägg har en ankarplatta, för att inte driva bort med strömmen.
Fynd av bäcksländor har gjorts i alla typer av vatten t.ex. källor, små temporära rännilar, stora sjöar som Mälaren, och älvar bredare än 200 meter. Mindre arter är i regel växtätare, andra, oftast större, är rovdjur med bl.a. knottlarver på menyn. Bäcksländor är viktig föda för rovinsekter och fågel, samt naturligtvis för fisk och imiteras därför av flugfiskare.
Många arter är ettåriga, några tvååriga och den största arten är treårig. Vingade sländor av de arter som livnär sig på lavar och alger, kan leva ett par månader. Andra arter som inte äter, och t.o.m. kan ha tillbakabildade mundelar, lever ett par veckor som sländor.
Bäcksländor är generellt dåliga flygare med låg spridningsförmåga. Flertalet arter kräver syrgasrikt, rent och ogrumlat vatten. Några arter är rödlistade.
Växtätande bäcksländor är mycket lätta att hålla i akvarium, om de får rent kyligt syrerikt vatten, alger, och möjlighet för larverna att krypa upp ur vattnet för att kläckas. Rovlevande arter som kräver rätt sorts föda kan vara lite kinkigare.
Förteckning över bäcksländefamiljer och arter i Sverige
Litteratur
Aubert, J. et al (eds.) (1959). Plecoptera. Insecta Helvetica. 1.
Brinck, P. (1949). Studies on Swedish Stoneflies (Plecoptera). Opuscula Entomologica Supplementum. 11.
Brink, P. (1952). Bäcksländor, Plecoptera. Svensk Insektsfauna. 15.
Brittain, J.E. & S.J. Saltveit. (1996). Plecoptera, Stoneflies. – In Anders Nilsson (ed.): Aquatic Insects of North Europe 1: 55-76. Apollo Books.
Hynes, H.B.N. (1977, 3 ed.). A Key to the Adults and Nymphs of the British Stoneflies (Plecoptera), with Notes on their Ecology and Distribution. Freshwater Biological Association, Scientific Publication. 17.
Lillehammer, A. (1988). Stoneflies (Plecoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna entomologica Scandinavica. 21.
Pryce, D., Macadam, C. & S. Brooks. (2007). Guide to the British Stonefly (Plecoptera) families: adults and larvae. AIDGAP Guides.
Zwick, P. (2004). A key to the West Palaearctic genera of stoneflies (Plecoptera) in the larval stage. Forschungsinstitut Senckenberg.
Bidragande författare: Eva Engblom
Faktagranskning: Eva Engblom
Litteraturlista: Eva Engblom
Specialistkontakt: