Här kan du läsa mer om förslaget!
Nedanstående synpunkter inriktar sig främst på förslagets effekter på insektsfaunan och den entomologiska verksamheten.
Naturvårdsverket har 1999-06-23 skickat ut ett förslag till nya fridlysningsbestämmelser. I förslaget ingår en översyn av befintliga fridlysningsföreskrifter för växt- och djurarter samt en utredning över behovet av ytterligare fridlysningar.
Antalet entomologer i Sverige är ca 1500, varav den allra största delen är amatörer. Inte ens tio gånger så många skulle räcka för att kartlägga och övervaka den svenska insektsfaunan. Idag finns elva lokalföreningar som alla är anslutna till Sveriges Entomologiska Förening (SEF). Rekryteringen av nya medarbetare i den entomologiska verksamheten är angelägen och av största intresse för svensk naturvård. Kännedomen om och skyddet av den svenska insektsfaunan är beroende av att vi i landet har en stor och aktiv kår av entomologer som bedriver insamling och faunistiska undersökningar. Risken finns att dessa fridlysningsregler gör att allmänheten får en negativ bild av entomologerna och det i sin tur kan resultera i ett ännu större problem med att rekrytera unga entomologer. På sikt kan detta få förödande konsekvenser på entomologisk kunskap, vilket är en förutsättning för ett effektivt faunaskydd som fridlysningen påstod sig vilja värna om.
Syftet med en fridlysning är att förhindra insamling från naturen när detta utgör ett hot mot artens fortlevnad. SEF har inget att invända mot det synsättet även om vi anser att fridlysning är ett något föråldrat skyddsinstrument. Ett rimligt krav borde vara att ta fram åtgärdsprogram för aktuella fridlysningsarter och i dessa redovisa vilka hot som finns och vilka åtgärder som krävs för artens fortlevnad. Detta stämmer väl överens med tankegångarna i Bernkonventionens artikel 4 vilket vi förutsätter att NV beaktar. När det gäller de nu aktuella insekterna så hotas samtliga av biotopförstöring medan det är ytterst få av dem där hotet utgörs av insamling i Sverige. Undantag förekommer t ex de knäppare som fridlystes 1998 i Kalmar län. I det fallet hade SEF inga invändningar då beslutet var välgrundat och arterna hotades direkt av insamling. Det finns idag inga säkra exempel på insektsarter där utdöendet orsakats av insamling.
Det finns inte några faunaskyddsskäl till att misstänkliggöra eller misskreditera seriös entomologisk verksamhet. Allmänheten berörs knappast alls av fridlysningsbestämmelser av insekter eftersom man inte ägnar sig åt insektplockning på samma sätt som blomplockning.
Det stora hotet mot arter i den svenska insektfaunan är förstöring och förändring av deras livsmiljöer. Fridlysningsförslaget av arter innebär inget tvingande beträffande skydd av biotoper och habitat. De mjuka diskussionsmässiga förslag som Naturvårdsverket föreslår i sin remiss är alltför vaga och svaga för att kunna få någon effekt. Förslaget är därför ur entomologisk faunavårdssynpunkt synnerligen tandlöst. Fridlysning av arter kan vara motiverad och effektiv om den kopplas till krav på skydd av miljöer där dessa arter förekommer, men då måste det också finnas entomologer och entomologisk verksamhet som tillåts arbeta och som påvisar arternas förekomst. Ett samarbete mellan myndigheter och entomologer är en viktig förutsättning för att förbättra situationen för många rödlistade insektsarter. Utan amatörentomologernas kunskap om insekterna och dess utbredning blir det svårt att vidta rätt åtgärder.
Skulle fridlysningarna genomföras innebär det ett stort ansvar för myndigheterna att följa dessa arters status och förbättra förutsättningarna så de inte försvinner från den svenska faunan utan att någon vet om det.
Nedan kommenteras de av er redovisade frågeställningarna
1) Är föreslagna kriterier för vilka arter som bör fridlysas lämpliga?
Fridlysningskriterium A och B är bra. När det gäller föreslagna insekter så är det bara ett fåtal som berörs av dessa kriterier.
Fridlysningskriterium C ställer vi oss mycket tveksamma till. Tanken bakom Bernkonventionen och Habitatdirektivet borde vara att bevara arterna i livskraftiga populationer. För att nå det målet så måste olika verktyg användas varav fridlysning kan vara ett. Det avgörande är då att utgå från den enskilda artens hotbild och status. Att kollektivt fridlysa ett antal arter där en del t o m är vanliga riskerar att undergräva allmänhetens förtroende för fridlysningar.
I remissens diskussion framgår vidare att ett skäl till denna föreslagna schablonmässighet är bekvämlighet och rentav feghet från myndighetens sida; man slipper på detta sätt ägna tid åt argumentering och försvar mot kritik från EU-kommissionen. Ett sådant förhållningssätt kan inte accepteras.
Fridlysningskriterium D är knepigt. Tanken är god, men det blir svåra bedömningar. Inte kan man fridlysa alla nätfjärilar för att inte alla fjärilssamlare kan skilja på dessa. Hur många fjärilssamlare har inte börjat sin entomologiska bana genom att samla in fjärilar utan att först artbestämt dem. Bred palettdykare är en annan art som är lätt att förväxla med andra dykarbaggar.
2) Är föreslagna formuleringar för föreskrifter lämpliga?
I punkt 4 pratar man om levande exemplar. Av en del arter påträffas regelbundet döda exemplar t ex ekoxe. Hur ska detta hanteras? Kommentar angående tilläggsinformation om buskar och träd redovisas under punkt 10.
Punkt 5. Det finns ingen anledning att acceptera insamling/infångning för kommersiell verksamhet. Sveriges entomologer har också i dokumentet Entomologens Budord, se bilaga, tagit ställning mot denna typ av verksamhet. Vi har därför inget att erinra mot förslaget att ett förbud mot detta fastställes för arter. Frågan är om det ska regleras i fridlysningsbestämmelserna. Det kanske vore bättre att samla detta i artskyddsförordningen.
3) Bör generella undantag i större omfattning undvikas?
Generella undantag bör vara begränsade. Blir det många undantag kan man fundera på om bestämmelserna är bra utformade. En orsak som skulle kunna motivera till generella undantag är att många arter fridlyses p g a internationella åtagande (om det nu blir så) och inte utifrån de enskilda arternas krav.
4) Bör NV kunna delegera rätten att besluta om undantag till länsstyrelserna?
Ja, men risken finns att tillämpningen kommer att variera från län till län vilket kan uppfattas märkligt av de som söker dispens.
5) Är de arter som föreslås omfattas av nationell fridlysning befogade att fridlysas med hänsyn till de motiv som anges?
För flertalet insekter – Nej! Se punkt 1.
6) –
7) –
8) Finns det förslag på ytterligare arter som bör fridlysas nationellt?
Nej!
9) Synpunkter på reglering av utsättning av växt- och djurarter i naturmiljön.
SEF anser att inga "rödlistade" insekter får sättas ut i naturmiljön utan tillstånd. Det är viktigt att utsättning av sällsynta arter sker under kontrollerade former. Risken finns annars att den genetiska variationen påverkas negativt.
10) Synpunkter på förslaget om visst utökat skydd av fridlystas arters habitat.
Det är bra att man poängterar att fridlysningar i sig inte är tillräckligt. Däremot anser SEF att det nu föreslagna åtgärderna är alldeles för tandlösa. Skälet till det är att inga ersättningsmöjligheter är kopplade till fridlysningsbestämmelserna. Redan idag råder samrådsplikt för verksamhet eller åtgärd som väsäntligt påverkar naturmiljön och möjligheten att förbjuda arbetsföretaget. En utökning av det generella biotopskyddet, att även omfatta gammelträd, torrträd, lågor och högstubbar borde återigen aktualiseras.
Habitat skyddet verkar vara väldigt inriktat på träd, buskar och stenar. Hur är det med t.ex. slåtterängar. Besprutning kan förbjudas, men om brukaren istället upphör med hävden, gödslar eller plöja upp ängen. Hur kommer man till rätta med det?
En annan fråga är om det bara är döda träd som omfattas? I så innebär det en kraftig begränsning.
Avverkning av en skog som hyser arter förtecknade i habitatdirektivet kan inte stoppas med stöd av fridlysningsparagrafen. Frågan är om avverkningen borde tillåtas med tanke vad som står i artikel 12 "medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för ett strikt skyddssystem" för de arter som finns förtecknade i direktivets bilaga 4. En fridlysning av skogsarter blir då bara ett slag i luften.
Det finns idag ett stort intresse att veta vilka arter som är fridlysta. Den kraftiga utökningen av arter gör att det inte längre kommer att vara greppbart vilka arter som är fridlysta i ett län. Detta tillsammans med att man nu vill fridlysa en del icke rödlistade arter risken att urholka allmänhetens syn på fridlysningsbestämmelserna. De flesta arterna är dessutom sådana att de aldrig kommer att få se dem och risken att de plockar dem av misstag är minimal.
Ambitionen att redovisa en konsekvensanalys är bra. SEF vill gärna belysa ytterligare en konsekvens. Vilken effekt kommer ett ökat antal fridlysningar få på den redan idag blygsamma skaran av amatörentomologer. Vi entomologer lever redan idag med ett ifrågasättande av vår verksamhet. Med ett ökat antal fridlysningar riskerar den inställningen att öka, vilket kan ge negativa effekter på rekryteringen av unga entomologer. Vi vet att omfattande fridlysningar ute i Europa har inneburit minskad kunskap om insekternas förekomst och fluktuationer.
Förslaget att de insekter (6 stycken) som inte är rödlistade skall få insamlas endast om de överlämnas till en offentlig samling saknar skäl. Det viktiga måste vara att fynden rapporteras till ArtDatabanken. Den föreslagna regeln kan motverka detta. Dessutom anser svenska entomologer enligt Entomologens Budord att varje seriöst arbetande entomolog tillser att hans samling med tiden överlämnas till ett museum med naturvetenskaplig kompetens.
Vi har varit i kontakt med Danska entomologer för att skapa oss en bild av deras erfarenheter. Fridlysningarna av insekter har knappast stärkt arterna förekomst, vilken inte heller var att vänta, De har tyvärr i de flesta fall fortsatt att minska. Resurser för att förbättra livsmiljöerna som utlovades har till dags dato varit mycket begränsade under de 8 år som fridlysningarna varit i kraft. En artikel som kommer att publiceras i "Lepidoptera" bifogas. Det är en personlig redogörelse, men den bör vara av intresse även i Sverige.
Vi vill med anledning av denna remiss föreslå att vi tillsammans anordnar ett möte senare i höst för att diskutera bl a - Hur ska vi bli bättre på att samarbeta?, - Kan insektsväkteri vara en lämplig väg att övervaka insekter? - Hur ökar vi kunskapen om insekter och entomologens verksamhet? mm. Lämpliga aktörer kan vara några representanter från entomologiska föreningar, ArtDatabanken och deras insektskommittéer, Naturhistoriska Riksmuseet, miljödepartementet, länsstyrelserepresentanter och Naturvårdsverket.
Markus Forslund
Ordförande i SEF
Här kan du läsa mer om förslaget!
« Tillbaka ©
Sveriges Entomologiska Förening
Kontakt webbansvarig