Livskraftig (LC)

Omfattas även av:

Habitatdirektivet         
Bilaga/Annex 2 o 4

Bernkonventionen

Detta är den största dykarskalbaggen i norra Europa. Kroppslängden blir ofta över 4 cm.  Arten är svart med en gul rand runt halssköld och täckvingar. Hos honorna är täckvingarna försedda med i 10 längsfåror vardera.  Karaktäristiskt för arten är den brett avsatta kant som finns på täckvingarnas yttersidor.

Utbredning
Bred gulbrämad dykare förekommer i våra nordiska grannländer och är vidare utbredd över Mellaneuropa till västra Sibirien.  

Biologi
Denna storvuxna dykare är ofta knuten till större vatten som sjöar med en tätare vegetation. Den kan även förekomma i djupare dammar och i myrgölar. Larven lever mest av nattsländelarver. Både den fullbildade skalbaggen och stora larver lever även som rovdjur på grod- och fiskyngel. Larvutvecklingen sker på försommaren och den långlivade skalbaggen kan påträffas under en stor del av året även under vintern då djuren simmar omkring under isen och kan fångas i mjärdar.

Status och hot
Arten förekommer i hela Sverige ända upp till polcirkeln, men saknas i fjälltrakterna. Våra kunskaper om artens status är till en del fragmentariska genom att den lever i ganska stora sjöar och därför är svårt att övervaka. Den tycks dock vara utbredd i landet och är förmodligen endast lokalt hotad genom att försurning har slagit ut födobasen för arten i många sjöar och mindre vatten.  Arten har visat en markant tillbakagång i Mellaneuropa. 

Åtgärder
Att stoppa den omfattande försurningen av vara sjöar och vattendrag är den viktigaste åtgärden för att gynna både denna art och många andra limniska djur.

Litteratur
Nilsson & Persson 1989; Nilsson & Holmen 1995.

© Cederberg,B. & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska djur och växteri det europeiska nätverket Natura 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Foto © Bengt Andersson