När djuren fångats och avlivats är det dags att på något sätt montera dem. När vi nu tagit livet av ett djur är det viktigt att vi tar hand om det. De allra flesta insekter blir mycket sköra när dom torkat så det är en fördel att montera dem inom kort. Det går bra att mjuka upp insekter som stelnat, men proceduren blir ändå besvärligare. Insekter har ju inget skelett, utan ”skalet” av kitin är det som ger stadga åt hela insektskroppen. Detta är tur för oss eftersom kitinet inte skrumpnar som de inre organen gör utan insekten kan bevaras synbarligen oförändrad i flera hundra år. Förutsättningen är dock att den monterats rätt och framför allt förvaras utom räckhåll för ohyra och annan påverkan. Utan insekternas exoskelett skulle entomologin som den ser ut idag inte finnas…
Den enklaste formen av montering består helt enkelt i att man sticker en nål genom insekten och sedan sticker nålen genom en etikett med insamlingsinformation. Dessa två ska sedan aldrig skiljas åt. Detta fungerar bra för många insektsgrupper som flugor, steklar mfl. Efter ett par veckor är de flesta insekter genomtorkade och kan förvaras i täta lådor med frigolit eller plastazote i botten.
En del insektsgrupper vinner på en mer specialiserad montering som gör att det dels blir mer estetiskt tilltalande och dels att man lättare kan se viktiga karaktärer som man behöver när man ska artbestämma sitt exemplar. Olika museer och institutioner världen över använder ofta andra metoder för montering än vad hobbysamlaren gör. Det har att göra med att en institution ofta prioriterar snabbhet och studerbarhet före utseende på samlingen. Framför allt så har dom ofta stora mängder insekter att ta hand om.
Montering – Fjärilar
För monteringen behöver man:
- Spännbräda – Bräden av trä, frigolit eller annat konstmaterial
- Petnål – En tunn nål att flytta vingarna med, gärna med handtag på.
- Nålar – Oftast använder man grövre nålar av knappnålstyp istället för de tunna insektsnålarna.
- Pappersremsor – Tunt och slätt papper. Helst pergamyntspapper, men bakplåtspapper duger också. Förbered några remsor genom att sticka en nål genom dem i ena änden.
- Etiketter att skriva information om fångsten på.
På spännbrädan låter man insekterna torka i den vingposition som man vill ha. Brädan brukar vara vinklad så att vingarna på den färdigtorkade fjärilen är något uppåtvinklade. Sk engelska bräden är dock ovinklade. Brädena är inte särskilt dyra att köpa, men man behöver några stycken i olika storlek. Man kan tillverka spännbräden själv i något mjukt träslag efter en köpt förlaga. Man kan också skära ut delarna i frigolit eller annat konstmaterial och limma ihop dem med lämpligt lim (utan lösningsmedel i).
Man börjar med att sätta en nål genom fjärilens thorax (framkropp) tills kroppen hamnar ungefär 2/3 väg upp på nålen. Fjärilen sätts sen i den skåra som löper mitt på brädan så att vingroten kommer i nivå med överdelen på brädan. Vingarna förs nu försiktigt ut över brädan med en tunn nål. Somliga sticker en nål genom vingen precis bakom den tjocka vingribban i vingens framkant men detta lämnar ju ett litet hål i vingen. Framvingens bakkant ska vara i 90 graders vinkel mot brädans mittskåra. Håll fast vingen och stick ned en nål med pappersremsa på precis framför vingen. Tryck ned remsan och fäst den i andra änden. Fixera först framvingen och sedan bakvingen. Bakvingens framkant ska till ca 2/3 döljas under framvingens bakkant. Man kan använda smalare remsor för att fixera vingarna i början och bredare sedan för att täcka vingen så att man kan få den platt. Sätt flera nålar runt vingens kant så att den torkar plant. Sist så vill man oftast staga upp fjärilens bakkropp med ett par korslagda nålar så att den också torkar plant.Har man väldigt bråttom och har stora mängder fjärilar att spänna upp kan metoden att sticka nålar genom vingarna vara bra. Men man bör ändå täcka den yttersta delen av vingen med papper för att den ska förbli plan under torkningen. Sätt sedan en etikett med fångstinformation intill fjärilen. Läs mer om etiketter här. Fjärilarna ska sedan sitta och torka ett par veckor innan det är dags att ta loss dem från brädorna. Det finns många alternativ till traditionella spännbräden. En smidig variant är magnetiska spännbräden. På dessa är ytan under vingarna av plåt och så använder man små magneter för att hålla ner vingarna och pappersremsorna. Monteringen blir snabb. En annan metod för stora robusta fjärilar är fyrkantiga spännblock där man sätter fjärilen. Sedan virar man trådar runt blocket och vingarna. Används bla på amerikanska institutioner. En tredje variant är att använda frigolitblock där man monterar fjärilen upp och ned. Vingarna blir då plana (alltså inte uppåtvinklade). Först sticker man som vanligt en nål genom fjärilens thorax. Sedan vänder man på nålen och trycker ner nålen med huvud i frigolitblocket (som inte har spår). Sedan fixerar man vingarna med pappersremsor som vanligt. Frigoliten är sträv så vingarna hålls bra på plats men skadas också lättare. Bakkroppen behöver inte stagas upp eftersom den ligger plant.
Montering – Skalbaggar
För monteringen behöver man:
- Petnål
- Insektsnålar – mellangrova nålar (stlk 1 el. 2) som går igenom papperslapparna.
- Uppklistringslappar – storlekar beroende på skalbaggarna.
- Insektslim – t.ex. tapetklister
- Etiketter
Skalbaggar brukar man klistra upp. Det går naturligtvis också att nåla dem vilket går snabbare. Då sticker man en nål genom den högra täckvingen som då naturligtvis blir lite skadad. Det gängse är dock att använda vita kartonglappar i standardstorlekar som man kan köpa billigt i olika storlekar eller klippa till själv. Ett skäl att använda standardlappar är att samlingen får ett mer uniformt och prydligt utseende. Det viktigaste skälet att klistra djuren är annars att de skyddas mycket bra mot beröring och inte skadas av nålen. Det är ju så tråkigt med nålade djur där var och vartannat ben och antenn saknas! Nackdelen är förstås att undersidan på djuret inte lätt låter sig granskas. Olika typer av urskärningar i lappen eller användning av genomskinliga plastlappar (som finns att köpa i samma storlekar) kan vara ett sätt att slippa lossa på djuren för att se undersidan. Plastlapparna är dock inte särskilt genomskinliga så nyttan med dem är tveksam.Ett vanligt cellulosaklister som efter torkning är helt transparent samt lätt kan lösas upp rekommenderas. Modocoll, äldre tiders tapetklister, är bättre än de moderna tapetklistren som efter torkning glittrar och blänker. Ta som regel att inte använda mer lim än nödvändigt på lappen.
Arbetsgången i korthet:
Välj en lagom stor uppklistringslapp, stick en nål av storlek 2 eller 3 i närheten av änden på lappen och placera den därefter på en frigolitbit. Ta fram insekten, i detta fall en skalbagge, rengör den vid behov med en pensel, lägg djuret på rygg och peta ut ben och antenner. Stryk tunt med lim på lappen och placera baggen på lappen med huvudet riktat 
bort från nålen. Om djuret är litet får man arbeta under lupp för att rätta till ben, antenner och vid behov palper och genitalier. Genitalier i form av spermateca och penis kan prepareras fram och klistras vid sidan av baggen, eller med mer avancerad teknik bäddas in i sk. kanadabalsam eller förvaras i glycerin i små rör så att de senare kan undersökas i lupp. Redan tidigare monterade djur kan genitalprepareras om bakkroppen mjukas upp med litet vatten eller en droppe saliv. När monteringen är avslutad positioneras lappen på lagom höjd på nålen. Därefter stryker man, på de större lapparna, lika mycket klister på undersidan för att motverka en böjning i lappen.
Övriga insektsgrupper och allmänna tips
Snygg positionering på nålen är enkel om man använder ett ”nålblock” – en träklots med förpreparerade fina hål av olika djup. En etikett med uppgifter om lokal, datum etc.
bifogas ALLTID. Läs mer om etiketten här. De flesta insekter kan nålas. För många djur som tex flugor och steklar sticker man en nål genom thorax, till höger om mittlinjen. För de mindre djuren finns det sk mikrostift som är mycket tunna nålar. Stick mikrostiftet genom insektens thorax, stiftet sätter man sedan i en liten bit kartong, polypropylen, plastazote eller liknade, som i sin tur sätts på en vanlig nål. Ännu mindre insekter kan förvaras i sprit eller bäddas in i en klar kanadabalsam och förseglas under ett täckglas på ett objektglas. Trekantiga kartongbitar är också mycket användbara. man sticker en nål genom kartongbitens breda ände och doppar sedan kartongens spets i lite lim. Spetsen läggs emot insektens högra sida som då får en position som gör att den kan studeras bra. Detta är speciellt bra för små insekter. Ytterligare en metod är att limma fast insekten direkt på nålen. Återigen användbart för små insekter.
Nya identifieringsmetoder kräver nya monteringsmetoder. Artbestämning av insekter tog ett nytt steg när en forskargrupp upptäckte att insekters vingar i många fall har ett artunikt interferensmönster, sk WIP, som syns under vissa betingelser. Läs mer om detta här. För att kunna se mönstren ska hela vingen betraktas mot en mörk yta och belysas så att mönstren framträder. För att slippa ta loss vingarna är det ju då en fördel om insekten monterats med vingarna utbredda.