Det är möjligt att följa hela utvecklingen från ägg till vuxen fjäril. Men som tidigare nämnts är det oftast svårt att hitta ägg ute i naturen. Ett sätt är däremot ifall du hittar en fjärilshona som är i stånd att lägga ägg. Här kan rekommenderas någon stor art av spinnare. Det brukar inte vara några problem att få honan att lägga äggen ifall du placerar henne i en stor burk där larvernas värdväxt finns tillgänglig. Det här förutsätter att du kan se att det verkligen är en hona som hittats och att hon är befruktad. Min erfarenhet är att det är sällan man hittar obefruktade honor av spinnare. De är troligtvis väldigt inaktiva och orörliga innan de befruktats eller så är det helt enkelt så att de väldigt fort blir befruktade? Äggen brukar kläckas efter någon vecka och då har man ett rejält gäng mycket små larver att ta hand om.
Oberoende av ifall man kläcker fram larverna själv eller hittar dem i naturen så är det mycket viktig att notera vilken växt som arten lever på. Fjärilslarver är ofta helt bundna till någon eller några växter och att slå med en håv i vegetationen kan vara ett bra sätt att hitta larver men svårare att identifiera deras värdväxt. En lämplig art som är vanlig, enkel att föda upp och lätt att hitta som larv är nässelfjäril, Aglais urticae. På våren är det lätt att hitta larverna i stora kolonier i vit spånad på närmaste nässelbestånd. De taggiga, svarta larverna med gula ränder kommer troligtvis att ”kräkas” upp en grön vätska som försvar när du plockar in dem, så var beredd! Föd upp larverna i en stor glasburk eller allra helst i en nätbur som finns illustrerad bredvid. Burken eller nätburen kan med fördel placeras inomhus, men se till att den inte hamnar i direkt solljus där det kan bli alldeles för varmt!
Mat åt larverna
Om larverna lever på nässlor kan man med fördel gräva upp en planta, sätta i jord och placera den i burken eller buren. Det kan dock inte rekommenderas ifall larverna lever på någon mindre vanlig värdväxt. Då får man helt enkelt nöja sig med mindre kvistar och blad eller överväga ifall man ska avstå från uppfödningen.
Kvistarna kan läggas direkt i burken för att låta larverna äta direkt av dem. Nackdelen är att de vissnar rätt fort och ratas. Man får ofta byta kvistarna så placering i någon form av vattenskål är att föredra. En liten plastburk, t ex fotofilmburk, blir bra. Täck sedan runt stammen med vadd för larverna har en förkärlek att dränka sig. Speciellt gäller detta larver som förpuppar sig i jorden och därför söker sig ner längs stammen då förpuppningen närmar sig.
Larverna är mycket glupska så glöm inte att ge dem ny mat vid behov!
Skötseln
Täck glasburken väl för att förhindra att larverna flyr. Ett finmaskigt nät eller en uttjänt nätstrumpa fungerar bra. Beakta också att inte störa larver som håller på med hudömsning. Normalt ömsar larven 4-5 ggr under uppväxten och de är mycket känsliga innan den nya huden ”stelnat”. Man måste byta ofta så att larvbajset inte möglar och försök förövrigt att förhindra att det blir för fuktigt i uppfödningsburken. Att ha något vattenuppsugande läskpapper eller tidningspapper i botten kan vara att rekommendera.
Förpuppningen
När det är dags för förpuppning blir larven rastlös och börjar leta efter ett lämpligt ställe att förpuppa sig på. Ofta byter larven färg och kan till och med ändra kroppsform. Nu gäller det att erbjuda lämpliga förutsättningar för larven att förpuppa sig. Många dagfjärilar placerar puppan hängande eller längs en lodrät yta medan nattaktiva fjärilars larver ofta söker sig ner bland mossa eller i jorden. Det gäller att vara uppmärksam på när det är dags för förpuppning. En burk med lätt fuktad, sandblandad jord som täckts av lite mossa och gräs brukar fungera i de flesta fall. Tänk också på att det ska finnas lämpliga kvistar i burken som de nykläckta fjärilarna kan klättra upp på för att pumpa ut vingarna när de kläcks. Det är viktigt att den kläckta fjärilen släpps på samma lokal som äggen/larven/puppan hittades! Släpp inte ut överskottsdjur i områden där arten saknas.