|
Beskrivning
Bokskogslöparen är en av våra största
jordlöpare (25-38mm). Kroppsformen är
påfallande långsträckt och tillplattad med smal halssköld och långsmalt
utdraget huvud; även
ben och antenner är mycket långa och slanka. Färgen är svart med starkt blå
metallglans på
halssköld och täckvingar; de sistnämnda har en grov skulptur, bestående av
i längsrader
ordnade
korn.
Utbredning och status
Arten är endast känd från ett begränsat område på
Linderödsåsen i
östra Skåne. Den omnämndes såsom svensk redan av Linné, en uppgift som ansågs
tvivelaktig
ända tills arten 1942 återfanns vid Forsakar nära Degeberga och 1949 även
vid Stenshuvud.
Bokskogslöparen har sedan dess påträffats regelbundet inom båda dessa områden,
men den
totala förekomstarealen är mycket begränsad och populationerna starkt
varierande i storlek.
Närmast utanför Sverige förekommer arten i Danmark (dels på Bornholm, dels
inom ett
begränsat område på Jylland) och i Baltikum. I övrigt förekommer den i
Mellan- Syd- och
Sydosteuropa, i Medelhavsområdet uppdelad i flera underarter. Bokskogslöparen
har i
Mellaneuropa under detta århundrade trängts tillbaka kraftigt söderut, så
att endast ett fåtal
förekomster finns kvar norr om Mains. Den betecknas i Danmark som sårbar, i
Tyskland som
”vulnerable”. Arten står dessutom upptagen som på såväl IUCN’s som
ECE’s hotlista.
Bokskogslöparen är sedan 1942 fridlyst i Kristianstads län, sedan 1999 i
hela landet.
Biologi
Både som larv och som fullvuxen är bokskogslöparen ett utpräglat
rovdjur, som
huvudsakligen livnär sig av andra insekter. Den anges i Mellaneuropa vara
dagaktiv, och
påträffas där ofta vid savande träd, rutten svamp och liknande. I Sverige
och Danmark är arten
knuten till fuktiga löv- (främst bok-)skogsraviner med tjockt förnalager. I
Centraleuropa
påträffas den i mer öppna biotoper såsom glesa skogar och skogsbryn, även
i vinodlingar, i
Prag till och med i parker och villaträdgårdar. Artens mycket lokala uppträdande
i Norden är
sannolikt klimatmässigt betingat, då den är värmekrävande och hos oss
befinner sig på sin
absoluta nordgräns. Den kan som fullbildad påträffas året om, vanligast
under vår och höst.
Arten övervintrar under mossa eller lös bark på stubbar och lågor, eller i
murken ved. Den
saknar
liksom flertalet av släktets arter flygförmåga.
Hot
Artens isolerade förekomst på ett litet antal till ytan mycket
begränsade lokaler gör den
sårbar för såväl biotopförändringar som rena slumpfaktorer (t.ex.
naturliga
populationsfluktuationer eller predation). Lokalerna vid Forsakar och
Stenshuvud är
naturskyddade.
Artens fridlysning gör också att insamling inte utgör något hot mot den.
Referenser
-
Brinck, P. 1943. En linneansk insekt återfunnen i
Skåne. Skånes Natur.
-
Forslund, M. (red). 2000. Sveriges landskapsinsekter.
Förf.
Håkan Ljungberg 1999.
© ArtDatabanken, SLU 2000
Foto
© Rune Axelsson
Hämta artfaktablad som pdf-fil. |
